﻿Hon hörde ſin man ſäga något, hwil-
ket hon icke förmådde tydligt uppfatta,
men hwari hennes namn åter förekom,
— nog för henne att känna ſig öfwerty-
gad om, att hon war ſamtalets föremål.
Hon wardt ängslig till mods, hade luſt
att hålla för ſina öron, att ſpringa in i
huſet, men kände dock åter ett brinnande
begär efter att höra hwad ſom ſades om
henne; hon ſtod ſålunda rådwill och owiß
några ögonblick. Röſterna dogo bort, de
ſamtalande måſte ha gått längre tillbaka
i rummet; hon gick in i huſet, ſatte ſig
med öfwerplaggen på i hwardagsrummet
och wäntade, tills hon hörde wännen ta-
ga afſked; då lyßnade hon ännu en
ſtund efter, om hennes man kom, men
då hon fortfarande hörde honom gå fram
och åter på golſwet i ſitt rum, fattade
hon ett raſkt beflut och gick ſakta nedför
trappan.